Har du ibland funderat över varför bladen egentligen är gröna? Eller varför trädgårdens blommor lyser så klart i Rött, Blått, Gult - ja faktiskt i alla regnbågens färger.
Hur uppkommer egentligen växternas färger och hur vi och djuren uppfattar dem och varför de är nödvändiga inte bara för växternas fortbestånd utan också som förutsättning för allt liv på land.
De färger vi ser överallt omkring oss är allesammans en funktion av det ljus som når oss. Nästan allt ljus på vår planet kommer till oss från solen och har innan det når jorden färdats fram genom miljontals rymdkilometer.
Solen sänder ut ljus med ett spektrum av olika våglängder. Ute i naturen delas detta spektrum upp i sina olika delar i regnbågen och den förste forskare som experimentellt lyckades splittra upp solljuset i spektrats olika delar var Sir Isaac Newton, som åstadkom detta för cirka 300 år sedan. Han lyckades med hjälp av ett prisma dela upp det synliga ljuset i hela raden av färger, violett, blått, blågrönt, grönt, gult, orange och rött - regnbågens alla färger med andra ord.
Olika färger alstras också när denna blandning av olika våglängder träffar ett ämne som absorberar respektive reflekterar vissa våglängder starkare än andra: det är här vi har upphovet till de flesta av färgerna i växtvärlden.
De ämnen som på detta sätt rubbar spektralfärgernas balans kallas för pigment.
Blå pigment ser blå ut därför att de absorberar alla färger utom den blå, som återkastas eller transfereras. Svarta pigment ger svart färg, därför att de absorberar ljus av alla färger. Pigmenten har alltså ingen egen färg, men av praktiska skäl brukar man ändå tala om blå, röda, gröna osv. pigment.
När man börjar titta närmare på växterna omkring oss upptäcker man snabbt att de färger man finner hos dem aldrig är exakt likadana. Tex röda blommor och gröna blad visar inte upp exakt samma färgnyanser hos två olika växter, gör det kanske inte ens på en och samma växt.
Fortsättning följer .........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar