Kul att Du tittar in hos mig!

Lämna gärna ett spår efter Dig :)

Tack för besöket och Välkommen åter!

måndag, december 22, 2014

God Jul/Merry Christmas/Fröliche Weihnachten/Feliz Navidad/Joyeux Noël, Buon Natale/Feliz Natal ♥





God Jul/Merry Christmas/Fröliche Weihnachten/Feliz Navidad/
Joyeux Noël, Buon Natale/Feliz Natal 

Och

Gott Nytt År/Happy New Year/Gutes Neues Jahr/Feliz Año Nuevo/
Bonne Année/Buon Capo d'Anno/Feliz Ano Novo


Önskar jag Dig kära Läsare

Tack för i år!

                    

Kram <3

Nu blir det äntligen ljusare :)




Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen står
 som lägst på norra halvklotet. 2014 inträffar detta den
 22 december kl 00.03. Den 22 december blir då den 
kortaste dagen under året och natten den 21-22 
december den längsta natten.



Befinner man sig norr om polcirkeln går ju solen
 inte ens upp. Middagsmörker eller midvintermörker 
innebär att solen inte alls stiger över horisonten. Detta 
inträffar vid den norra polcirkeln och norr därom under
 norra halvklotets vintertid. Nära polcirkeln är det dock 
skymningsljus mitt på dagen. Bortom 72 breddgraden är 
det mörkt även mitt på dagen, speciellt mulna dagar.

 "Mellan Anna och Hanna är det mörkt" sägs det, alltså 
mellan 9/12 och 5/1.Men sen förlängs dagarna igen


Och solen stiger allt högre upp på himlen för varje dag. 

Från den 1 januari kan solen ses i hela Sverige igen, förutsatt 
att det inte är för mycket moln förstås...


I den gamla folktron markerade vintersolståndet en 
farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter
 härjade fritt. I det förkristna Skandinavien förknippades 
midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer
 skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. 

I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle 
komma tillbaka om man inte firade det på något sätt.

                                        Källa: Google ;)


Visst är det härligt!? Hur firar du i natt? ;)


                   

Njut av dagen! Stressa inte ...... Det blir Jul oavsett ;)      

JulKram

söndag, december 21, 2014

4:e Advent





Då var det dags för 4:e Advent. 

Julen kommer allt närmare.

Vill önska Dig en fin och stämningsfull 4:e advent!

Passar också på att påminna om Julens Kärleksbudskap ;) 

Och att det är det som vi ger med Hjärtat som 
är det viktigaste <3


Julstämning och Julefrid kan inte köpas för pengar .... 
den kommer inifrån våra Hjärtan <3

                       

Ha det Bäst!  Kram

lördag, december 20, 2014

Tankar kring Våld




Sista tiden har det fokuserats och debatterats extra mycket
 på mäns våld mot kvinnor. Det är bra att denna 
problematik tas upp. Vi behöver prata mer om 
detta enorma problem. 


Allt våld är av ondo oavsett vem som är förövaren och 
vem som är offret. Alla inblandade drabbas och lider.

Våldet har många olika ansikten. Dagens blogginlägg handlar
 om mäns våld mot kvinnor. Detta är trots allt det vanligaste
 våldet även om både kvinnor och barn också kan vara förövare.

Våld och misshandel sker överallt i vårt samhälle .... och många
 gånger där man minst anar det. De inblandade både offer och 
förövare gör ofta allt för att dölja vad som pågår och detta gör
 att de ofta har en fin fasad utåt. Samtidigt är de fulla av skuld
 och skam både den som slår och den som blir slagen. I många
 fall har både förövaren och offret en sjuklig bindning till 
varandra - som inte alls har med kärlek att göra. 
Medberoende är också väldigt vanligt .... trots att offret lider
 så skyddar hon ofta sin förövare.

Ofta sker våldet i det dolda och alltför få vågar anmäla av
 många olika anledningar. Dessutom känner många kvinnor
 att de inte blir lyssnade på och att de inte tas på allvar. 
Många gånger känner kvinnan som anmäler sig kränkt
 ...... när hon istället verkligen behöver någon som lyssnar. 

Detta är helt oacceptabelt och polisens register över kvinnor
 som gjort anmälan är en skandal och ytterligare en 
kränkning mot kvinnan. Istället så bör man ha fokus
 på förövarna.


Att ta mod till sig och anmäla är inte lätt och dessutom är många
 livrädda för de konsekvenser som detta kan/kommer att få i 
egenskap av ännu mera våld, förföljelse, hot etc. Då är det 
lätt att låta bli och tänka att om jag har det svårt nu hur ska
 det bli sedan efter att jag gått till polisen?

Att befinna sig i en relation där man är utsatt för misshandel,
 hot etc gör också att man lätt blir för handlingsförlamad och
 det känns som om man lever med en tickande bomb. Man 
är ständigt på sin vakt och självkänslan och ens egenvärde är
 ofta mycket lågt.

Dessutom blir offret ofta hjärntvättat av förövaren och det 
är lätt som offer att känna sig fullkomligt hjälplös och livrädd. 
Det är så lätt att tro att man är värdelös, dum och inte duger
 något till och att detta är anledningen till att man blir slagen,
 våldtagen etc.


Våldet är ofta ett sätt att avreagera sig på och släppa på 
spänningar - som en tickande bomb - sedan kommer 
skuld och skam och med detta en önskan om 
förlåtelse ..... på detta sätt så pågår denna "dansen"
 mellan förövaren och offret. 

Många gånger uppstår det ett beroende av denna våldsspiral
 och efter slagen etc så är ofta förövaren extra kärleksfull
 och det skapas en speciell närhet som både offret och förövaren
 "går igång på". Men det är ingen frisk sund dans utan en 
nedbrytande, sjuk och farlig djävulsdans som inte bara 
påverkar de som deltar i dansen ..... utan även de som 
tittar på. För många barn är detta vardag. Det är så 
fruktansvärt - de får men för livet och deras världsbild
 och människosyn blir skadad i grunden. Hur ska de
 kunna känna tillit till vuxenvärlden .... de tvingas att 
växa upp för tidigt och ta för stort ansvar trots att de 
bara är barn!


Om du bara inte hade varit som du är så hade detta inte hänt,
 om jag hade träffat någon som var annorlunda så hade jag 
inte misshandlat, slagit våldtagit utan det beror på dig, den 
du är och det du säger och gör.

Till och med förövaren själv kan leva i denna villfarelse och
 tänka: Om jag bara träffar "den rätta", någon som förstår
 mig bättre och verkligen älskar mig så kommer jag inte att
 vara våldsam etc ....

Men NEJ! Detta är bara något man intalar sig. Sanningen 
är den att det finns inte någon annan person som kan
 förändra en person utan denna förändringen måste 
komma inifrån personen själv.



Sanningen är den att Det är aldrig offrets fel att 
förövaren slår!

Huvudproblemet är inte varför någon blir utsatt för våld
 utan varför någon slår, våldtar etc

Varför slår mannen? Ja skälen kan vara många .... och i många
 fall tror jag inte att förövaren själv egentligen vet varför 
han slår, misshandlar, våldtar etc.

Ibland beror det på att han är sjuk, har någon neurologisk
 obalans, olika diagnoser, missbruk, sjuklig svartsjuka, maktbegär, 
sjukligt kontrollbehov över kvinnan, traumatiserad på 
olika sätt på grund av hemska saker han utsatts för i 
barndomen, traumatiserad av krig, kvinnohatare, kulturellt
 arv där han har fått se och lära sig att man måste fostra sin
 kvinna genom att bestraffa och slå henne. Kanske upplevde
 han som barn att hans egen pappa slog hans mamma, kanske
 han själv blivit misshandlad som barn, machokultur, uppdämd
 ilska på grund av att det inte känts okej som man att ha känslor
 och visa dessa ...... Ja listan kan göras hur lång som helst.

Även om det är frustrerande så kan man inte ändra någon
 annan utan detta måste komma inifrån. Första steget är att 
erkänna för sig själv och sin omgivning att man har dessa 
problem. Nästa steg är att söka hjälp ... man kan aldrig tvinga 
någon att söka hjälp som inte själv vill.

Man får skilja på personen och personens beteende .... 
beteendet är fel men personen är inte fel! Det är inte lätt att
 välja en annan väg än våldets men det går om man vill.



Det måste vara nolltolerans i samhället mot allt våld!

Vi måste våga se detta enorma problem och våga
 prata om det.

Vi måste också bli fler som ser, ifrågasätter och
 vågar "lägga oss i".

Hur agerar du/ni om du ser eller hör att någon är
 utsatt för våld? Det kan vara livsviktigt att ingripa. Det 
vet jag av egen erfarenhet då jag för många år sedan fick
 kalla på hjälp då en granne var hotad ..... jag tvekade
 inte en sekund ...... vilket jag är glad för.

Vi måste våga agera och inte bara stilla tiga och 
låtsas som ingenting.


                 Det finns många som är rädda för att gå hem, rädda för 
               vad de kan säga utan att reta upp förövaren, och nu inför
                stundande julhelgen så är det ovanligt många som är
                rädda och oroliga då våldet ökar just under storhelger.


Vi måste bli bättre på att se våldet som finns inte
 blunda för det och våga prata om det!


"Vi behöver flytta fokus från offren till förövarna. 
Från feministiskt självförsvar till maskulint själv-ansvar"

Våld föder bara mer våld. Alltså är det meningslöst att förövaren
 får smaka på sin egen behandling .... även om detta kan 
kännas lockande för offret att hämnas och ge igen. Dock 
är det endast Kärlek som kan förändra förövaren. Han måste 
rannsaka sig själv, vilja bli en bättre människa, tycka om sig
 själv och känna egenkärlek. Detta är enda vägen ut ....

Han måste också förlåta sig själv och be sina offer om ursäkt. 
Det är ingen lätt process ..... men det går om man vill. 
Det är aldrig kört!

De som har gjort denna resa är bara att Gratulera. 
Det är ansvarsfullt och modigt!

Ibland verkar det som en del kvinnor förvandlas till manshatare
 och ser alla män som potentiella våldsmän och våldtäktsmän.
 Detta är så fel och det är absolut inte rätt väg att gå. Det 
finns många bra män som inte tar till våld och de som tar till
 våld kan välja en annan väg - det är aldrig försent. Men det
 krävs mod att ta sitt ansvar och välja en annan väg. Det
 är aldrig fel på personen men däremot på hans beteende. 
Vi kan inte dömma personen för vi vet inte vad han varit 
utsatt för i sitt liv. 

Varför skriver jag då om detta på min blogg? Jo för att jag
 brinner för dessa frågor och för att de har så stor betydelse
 och inverkan på såååå otroligt många människors liv. 
De påverkar vårt samhälle och dess utveckling.

I skrivande stund så undrar jag om det finns någon kvinna som
 inte blivit utsatt på något sätt för våld, misshandel etc?!

Själv har jag aldrig blivit fysiskt misshandlad, slagen eller våldtagen
 .... däremot har jag blivit hotad, förföljd, stalkad, utsatt för sexuella trakasserier, kränkningar och psykisk misshandel under årens lopp.

Jag har också under årens lopp talat både med förövare, offer
 och barn som levt i familjer där misshandel, hot, våldtäkter 
etc förekommit och det är mycket smärtsamma historier att
 lyssna på! Alla som är inblandade lider .... så även förövaren
 om han verkligen lyssnar inåt och vågar känna sin smärta.

Vill poängtera att jag kallar förövaren i detta inlägg alltid för
 en han då jag skriver om mäns våld mot kvinnor ...... men det
 kan naturligtvis vara en kvinna som är förövaren .... och 
mörkertalet tror jag är ovanligt högt i dessa fall. 

Våra olika könsroller gör att det oftast (förmodligen alltid)
 är mycket svårare för en man att berätta att han blir slagen
 och hotad av en kvinna en tvärtom. 

Du som läser detta och som är förövare jag hoppas att du 
nästa gång du tar till våld hinner tänka till .... ta ett djupt 
andetag och agerar annorlunda. 


Du som läser detta och som är utsatt för våld till dig vill jag säga
 att det är inte ditt fel och jag hoppas att du ska bli starkare
 och våga sätta gränser och börja tycka om dig själv så mycket
 så att du inte accepterar våldet längre.




Bifogar nedan tre aktuella artiklar som handlar om mäns 
våld mot kvinnor:


http://www.svt.se/opinion/article2543006.svt










”Det kallas kvinnohat och dess upphov kallas patriarkat”

13 december
Foto: Victor Lundberg / TT

”Hur ska vi förstå mäns våld mot kvinnor som ett ofantligt utbrett samhällsproblem när det ständigt beskrivs som extrema fenomen?”, skriver Unni Drougge.















Varje kvinna vet exakt när det är läge att vara rädd för en man. Förändringen
sker blixtsnabbt och ger henne kalla kårar.
I det ögonblicket vet hon att ingenting därefter blir som förr. Den här julen kommer
många kvinnor att överraskas av sanningens ögonblick.
Högtider med positiva förväntningar lämpar sig nämligen särskilt väl för att låta
masken falla, gärna i sällskap med tomten. Ett vackert inslaget paket med lyxiga
underkläder kan likaså bädda för ett bryskt uppvaknande.

Sanningens ögonblick kräver dock inga knytnävar. Grovt våld har en lång 
startsträcka, så hårdhandskarna behöver inte plockas fram förrän senare.
Till att börja med kan det räcka med att slå sönder en efterlängtad julstämning
som kvinnan förberett i veckor. Då håller sig också lagens långa arm utom räckhåll.
För vad ska polisen göra åt en man som bara vält omkull ett julbord under ett av
alla de gräl som hör julen till, eller hånat sin sambo för att hon såg tjock och
klumpig ut i de sexiga underkläderna han gav henne i julklapp?

Hur ska polisen kunna tro på att han tvingade henne till sex när hon själv 
klätt sig i det nya raffsetet?
Nej, kvinnan som just drabbats av sanningens ögonblick vet sällan vart hon ska
vända sig, och efterhand börjar hon tro att mannen har rätt i att hon inbillar sig saker.

Allt hon vill är att förstå varför han hatar henne så.
Att vilja förstå är hon för övrigt inte ensam om. Omvärlden tycks aldrig tröttna på
 att försöka lösa gåtan bakom manliga våldsverkares illdåd.
Vare sig de heter Sture Bergwall, Charles Manson eller Ted Bundy studeras de
med samma närsynta fascination, vilket genererar långa rader av böcker och filmer
om deras liv.

Medierna betraktar med förkärlek mäns våld mot kvinnor som dramatiska,
isolerade händelser, där tonvikten läggs på fall med dödlig utgång eller på 
smaskigt skildrade våldtäkter där gärningsmän och offer är obekanta med
varandra.
Hur ska vi då förstå mäns våld mot kvinnor som ett ofantligt utbrett samhällsproblem
när det ständigt beskrivs som extrema fenomen?
Hur ska en kvinna kunna förstå att elaka ord, spottloskor eller förnedringssex i den
äkta sängen är förstadier till det dödliga våld hon läser om i tidningarna?

Istället kryper mannens hat innanför skinnet på henne tills hon börjar hata 
sig själv. Och det är detta självförakt som gör att kvinnor stannar kvar i farliga
relationer.
Under julen kommer kvinnojourerna som vanligt att bli överfulla. Många av de
stödsökande kvinnorna har utstått hugg och slag i åratal, kanske i decennier.

Många har säkert också i det längsta hållit fasaden uppe, försökt förstå varför han
slår och hoppats att han åter ska bli den man de en gång älskat om de bara ändrar sig
ännu lite till för att förtjäna hans kärlek.

Men egentligen såg de sanningen redan första gången då hatet lyste ur hans
ögon, sanningen som varenda jourkvinna känner till: att kärleken dog exakt
vid den tidpunkt då den förvandlades till rädsla och att den aldrig någonsin 
kan återvända.

Detta är vad jag vill säga till alla kvinnor och tjejer som just den här julen kommer
att få uppleva sanningens ögonblick. Han hatar dig inte för vad du gör, utan för vad du är.

Det kallas kvinnohat och dess upphov kallas patriarkat, mer finns inte att förstå.
Och den som skrämmer dig kan inte älska dig, liksom att du inte kan älska den som
skrämmer dig.













Publicerad:




DEBATT.

 2014-12-16 11:59

"Om polisen vill bygga förtroende hos utsatta kvinnor är det dags att sluta polera på ytan och på allvar "Om polisen vill bygga förtroende hos utsatta kvinnor är det dags att sluta polera på ytan och på allvar göra upp med kunskapsbristen och den förlegade kvinnosynen som i allt för hög grad verkar leva kvar i kåren", skriver Karin Svensson.", skriver Karin Svensson.

"Om polisen vill bygga förtroende hos utsatta kvinnor är det dags att sluta polera på ytan och på allvar göra upp med kunskapsbristen och den förlegade kvinnosynen som i allt för hög grad verkar leva kvar i Polisen måste göra upp med sin kvinnosyn

Polisens register på över 2000 kvinnor som utsatts för våld är en
skam för svensk poliskår och speglar synen på kvinnan som
medansvarig för våldet hon utsätts för.

Rikspolisstyrelsen drev för något år sen kampanjen ”Kom till oss”, för att få fler kvinnor att anmäla våld i nära relationer. Dagens uppgifter om Stockholmspolisens tio år gamla register över kvinnor som hotats och utsatts för våld kastar en stor skugga över den kampanjen. Polisen måste göra upp med kunskapsbristen och den förlegade kvinnosynen som i allt för hög grad verkar leva kvar i kåren.
Kvinnor som söker stöd på våra kvinnojourer bär på mycket skuld och skam över att ha utsatts för våld under en lång tid av mannen de lever med. Vi jobbar med att lyfta skulden dit där den hör hemma, hos förövaren, våldsutövaren – gärningsmannen.
Var kommer hennes skuldkänslor ifrån? Mannen som misshandlar henne har under lång tid brutit ner hennes självkänsla, och intalat henne att det är hennes fel att hon utsätts för våld. Och samhället bidrar i lika stor del till att skuldbelägga henne.
Vi ser att när det handlar om våld i nära relationer lägger allmänhet, myndigheter och rättsväsende fortfarande fokus på kvinnan som utsatts för brottet, hur hon har betett sig eller hur hon är. Detta har sin grund i oviljan att prata om mäns våld mot kvinnor som ett våld som utövas högst medvetet av män som vill ha makt och kontroll över kvinnor. I oviljan att se att mäns våld kan drabba alla väljer man att ge kvinnan skulden, hon måste ju ha gjort något eller vara på ett visst sätt för att ha utsatts för våldet.
Därför upprörs vi över polisens register på över 2000 kvinnor som utsatts för våld, eftersom det speglar synen på kvinnan som medansvarig för våldet hon utsätts för, och eftersom det återigen flyttar fokus från brottet och förövaren, till brottsoffret. Polisen säger att registret upprättats i syfte att skydda kvinnorna, men vi har väldigt svårt att se på vilket sätt det är bra för en kvinna att finnas registrerad som ”mytoman”, ”psykiskt instabil” eller ”knepig”. Det gagnar henne inte i den första kontakten med polisen, och det gagnar henne knappast nästa gång hon anmäler ett brott som har begåtts mot henne, att hon finns registrerad som en jobbig person som inte är värd att ta på allvar.
Om polisen på allvar vill skydda utsatta kvinnor är det dags att ta krafttag och sluta polera på ytan. Satsa på utbildningsinsatser, på att kvalitetssäkra brottsutredningar, att göra strukturerade hot- och riskbedömningar, att utfärda kontaktförbud – och beivra överträdelse mot dem.
Det som i slutändan kommer att avgöra om kvinnor väljer att anmäla brott eller inte är huruvida de känner sig säkra på att bli bemötta med respekt av rättsväsendet eller ej. Och vägen till ett bra bemötande och en rättssäker process går knappast via ett register över deras religiösa tillhöriget, alkoholvanor eller påstådda psykiska ohälsa – det är inget annat än ett djupt kränkande förfarande hos polisen.



                                          http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3028836


                      

Tack för titten!  Kram