There is a sacredness in Tears. They are not the mark of Weakness, but of Power. They speak more eloquently then ten thousand tongues. They are Messengers of overwhelming Grief and unspeakable Love.
En är liten och en är stor. Ibland är det tvärtom.
Vi är trotsiga tonåringar, insiktsfulla gamlingar, sökande vuxna eller lekfulla barn.
Rollerna kan skifta ofta. Vi är alla åldrar för varandra
och det är bra att bejaka detta inom oss.
Detta gäller i alla olika relationer.
Klokskap har vi alla oavsett ålder och vi lär oss alltid
någonting av varandra ...... eller hur ? ;)
Det finns en fantastiskt renhet och klokhet hos barn som vi vuxna många gånger lyssnar alldeles för lite på.
Om vi alla vuxna hade bättre kontakt med vårt inre barn så skulle världen se annorlunda ut.
Många möten väcker minnen från förr. När vi känner oss övergivna, utsatta eller invaderade vaknar också känslorna vi hade som barn och som vi ofta gömt undan långt inom oss.
Men vårt inre kan också leda oss till ett sannare liv.
Genom att ta hand om sitt inre barn får vi bättre relationer.
Föreställ dig personer i din omgivning som spädbarn
och hundraåringar. Det ökar garanterat både ens
förståelse och ödmjukhet inför andra människor.
När vi talar om det Inre barnet så är det en symbolisk
bild av våra känslominnen från barndomen.
Dessutom finns det väldigt många äldre människor
som känner att de inte blir lyssnade på .... som
om deras röst och åsikter inte räknas längre .....
detta gör mig uppriktigt ledsen att vi inte tar vara
på de äldre och allt de har och ge och behöver :(
I dagens samhälle finns det ingen tid till detta
verkar det som många tycker ..... eller man tar
sig i alla fall inte den tiden.
Vi åldras inte för att vi blir äldre utan för att
vi slutar leka ;)
Vi har alla som sagt alla åldrar inom oss och det finns en bank av minnen från allt vi varit med om, från späda år till gårdagen. Vissa av dessa minnen är laddade antingen positivt eller negativt. Dessa har en tendens att stanna kvar.
Vi tolkar minnena och bygger också vår världsbild med hjälp av dem. Har vi varit med om att bli sårade eller kränkta som barn, så tror vi gärna att det är så det är här i livet. Även om vi gör allt för att undvika det.
Och inte nog med det - vi har dessutom en tendens att återskapa liknande situationer så att vi bekräftar vår egen världsuppfattning. Så länge vi lever för oss själva kan allt verka frid och fröjd. Men så fort vi möter andra människor,
spelas dramat upp på nytt.
Vi verkar ha en inbyggd radar som gör att vi hamnar i liknande situationer om och om igen. Den som är rädd för att bli övergiven, blir det många gånger. Den som är rädd att bli besviken, kan vara säker på att hamna i situationer
där hon, han eller hen ;) blir det.
Detta är förstås smärtsamt. Men det är ofta när vi har utsatt oss för detta (kanske för många gånger) som vår inre utveckling och resa kan börja och vi börjar inse att det ligger inom oss själva och att vi därmed kan förändra oss själva....... och på så sätt skapa nya och sundare relationer.
Hmmm detta blir en lååång text detta ;) får nog lägga in lite fler bilder ..... ;)))
Många som upplevt/upplever en känsla av tomhet försöker
fylla denna tomhet med en massa olika "saker" detta är
en vanlig orsak till varför människor börjar med olika
missbruk ....... helt enkelt för att döva den smärta
som finns djupt inom personen.
Ju mer vi lär oss att känna efter vad vi verkligen känner utan
att snabbt ta till försvaren som bara är kamouflage desto mer
kan vi ta ansvar för våra liv. Då behöver vi inte anklaga,
stänga av eller skylla ifrån oss, utan kan i stället pröva att
sätta ord på känslorna.
När vi vågar stå för sårbarheten tar vi hand om
vårt Inre Barn. Det är dessutom modigt och vackert
att göra detta oavsett ålder :)
Men att ta hand om sitt inre barn är inte annorlunda är vanligt
"föräldrarskap" så självklart ska man lyssna och försöka förstå
utan att döma men inte curla ;) och naturligtvis finns det gränser
för vad man bör "ge sitt eget inre barn" annars kan det lätt bli att
man ger sig/gör sig själv "björntjänster" som gör mer skada
en nytta ;)
Människan har en inbyggd längtan efter att få bli den hon är innerst inne. Att bejaka barnet inom sig, det ursprungliga och skapande, är vägen till ett liv i harmoni med omvärlden, med sig själv och med insikten att det är i ögonblicket och i stunden som varje människa lever ......
Själv har jag aldrig riktigt förstått varför vi är så åldersfixerade i Sverige ...... Ja jag upplever att det är väldigt svenskt att vi har så lätt för att kategoriserar människor efter ålder. Detta reagerade jag på redan som barn och tonåring och för min egen del så har jag alltid haft vänner och umgåtts med människor i alla olika åldrar utan att ens tänka på åldersskillnaden. Vi har alla så mycket att lära av varandra om vi bara väljer att se det så. Det viktiga är att vi förblir nyfikna på livet och vill lära oss nytt och få nya insikter.
Vi människor är inte vår ålder ..... det är bara en siffra ;) fast vi lever i ett ganska åldersfixerat samhället så kan vi själva välja vår inställning och vårt förhållningssätt till ålder och det handlar till sist trots allt om att ...... vi är inte äldre än vad vi gör oss ;).
Tycker man att mycket är försent och att en hel del är kört på grund av åldern ( hör tyvärr dessa argument förvånansvärt ofta ) ..... då blir detta ens sanning - en självuppfylld profetia och det blir detta som man faktiskt signalerar ut i olika sammanhang. Och resultaten blir därefter och så får man ytterligare en bekräftelse på sin "sanning" om att det är nog min ålder som gör att .... det är inte lönt .... det är för sent .... om jag bara var yngre ...... osv.
Att bli äldre är en förmån som tyvärr inte alla får uppleva!
Så låt oss lyssna och lära av varandra både stora och små ..... Vi går alla i Livets Skola ;) och möten med människor är verkligen Livet <3
Avslutar med ..... ( Ja det är inte slut ännu :))) här kommer
meeer text ;) att citera Brandon Bays från hennes bok Resan
..... som är en bok och behandlingsmetod som jag verkligen kan rekommendera för dig som är intresserad av personlig utveckling
..... som egentligen handlar om att bli den Du är ;)
"Jag hörde en gång en berättelse om att var och en av oss kommer
till livet som en ofördärvad, ren, felfri diamant. Men prövningen
att växa upp och livets plågor får vår medfödda strålglans att
döljas av en massa skräp.
Sedan när vi blir vuxna, stryker vi ett lager blank, glänsande
fernissa över alltihop. Vi visar upp denna artificiella fasad för
världen och förundras över att ingen verkar tycka att den är så
märkvärdig. Med tiden kan vi till och med komma att tro att
detta skyddande skal är vårt verkliga jag, och vi formar hela
vår personliga identitet kring det.
Men om vi är riktigt lyckligt lottade skänker livet oss en gåva
- vi blir "väckta". Någonting händer när vi för ett ögonblick
bryter igenom den hårdnande ytan, ser förbi lagren av lort och
får en skymt av det strålande ljuset djupt i vårt innersta.
Är vi sedan riktigt, riktigt lyckligt lottade ägnar vi resten av livet
åt att resa hemåt in i denna underbara skönhet och frihet.
Vi upptäcker att vi alltid varit, och alltid kommer att vara,
denna ofördärvade, felfria diamant.
Detta är berättelsen om resan hem och om själens ständiga
uppmaning till oss att erkänna storheten inne i oss själva.
Den är din väckning, din inbjudan till att äntligen komma
hem till den du verkligen är.
Du är det som du söker"
- Brandon Bays
PS: Kul att du kommit ända hit i texten/blogginlägget och nu
blir det Inte ett ord till mer i detta inlägget. Ska bara avsluta :)))
..... Om Du läser dessa rader så har du förhoppningsvis läst allt
det andra också ..... om du bara har scrollat ner och bara tittat lite
snabbt på bilderna .....för texten kändes för lång och du har inte tid
ja då är det din förlust ;)
Börja då gärna om igen på rad 1 i texten/blogginlägget ;)
Skämt och sido ..... Var och en Väljer själv .....
Frihet är viktigt .... Som sagt det där med att ta sig tid .....
Annars finns blogginlägget kvar när du eventuellt har mer tid ;)