Fler Minnen från en Varm & Solig Sommardag

Hej!  Kul att just Du tittar in här hos mig :)

Med risk för att vara tjatig så upprepar jag gårdagens rubrik ;)

Då det finns fler Minnen (Bilder ;)) från denna dag.

Doften från dessa rosor var helt fantastisk och det var fullt

 av diverse flitiga pollinatörer som surrande flög runt från

blomma till blomma.

Helt underbart! Ja jag tycker att dessa färger är vackra på 

blommor men jag har inte själv gula och orange färger i mina 

Trädgårdsrum. Som nog märkts här på min blogg så är det

 mer rosa, lila, röda, blå och vita färgtoner hos mig.

Sååå flitiga pollinatörerna är! Ja det blev mååånga bilder

 på pollinatörer ...... Me Like ;)

Pollinatörerna är livsviktiga för vår överlevnad! Därför är 

det viktigt att vi som odlar tänker på detta och planterar

 växter som lockar till sig pollinatörer så de kan göra sitt 

viktiga jobb och få mat ..... En Win Win situation!

På tal om varma dagar och att brinna för saker så

 avslutar jag med följande tankar:

När vi känner att vi inte längre har glöden inom oss, 
när vi tappar engagemanget - då är det dags att ge 
sinnet en vitamininjektion.

Då är det dags att förverkliga nya eller nygamla idéer, 

att ge sig ut på äventyr och bryta de sövande rutinerna.

Vad gör Du för att ge Ditt sinne en vitamininjektion?

               

Ha det Gott!  Kram

Pollinatörerna jobbar flitigt

Nu blommar min röda solhatt och pollinatörerna jobbar

 på flitigt men njuter också ;) 

 Precis som det ska vara :) det gäller att njuta av tillvaron

oavsett om du har semester eller inte ...... vi kan njuta

oavsett vad vi håller på med ...... även njutning är bärbar ;)

 den kan tas med överallt ......

Det handlar mycket om ens egen inställning ........

Gör det som du njuter av så ofta som möjligt och ja man

kan jobba hårt och njuta och ha kul samtidigt .....

det är dessutom att rekommendera ;)

Sinnen är som fallskärmar - de fungerar bäst när de är öppna.

Öppna sinnen gör det också lättare att kunna

 njuta av tillvaron ;)

Varv efter varv jobbar de underbara pollinatörerna på .......

Thought of the Day:

(varför skriver jag på engelska ibland

 ..... ja för att jag känner för det och njuter av det ;))) och

för att vissa uttryck helt enkelt låter bättre på engelska

enligt mig ..... Jag använder ofta "Svengelska" både i

tal och skrift ;)

We often take for granted the very things that most

 deserve our Gratitude

Sting time  ♥

             

Take Care of Yourself and Enjoy Life!

Kram

Underbara & Flitiga Pollinatörer

Ikväll bjuder jag på bilder på Pollinatörer in action :)

Dags för nästa blomma ..... tänk vad Pollinatörer är flitiga :)

Snart dags att festa loss lite på denna utvalda blomma ;)

Här är det en annan sorts pollinatör in action .....

Visst är detta ett vackert Lusthus ..... me like :)

Thought of the night:

How people treat you is their karma.

How you react is yours ......

Take Care & Sleep Well when the Night Comes .....

Hug to Everyone who wants one or need one!

                    

Växternas Värld Del 17 Pollination genom fladdermöss

Fladdermössen är ju däggdjur och deras sätt att pollinera blommor visar upp en del intressanta kontraster mot fåglarnas. Fladdermuspollination förekommer i huvudsak i tropikerna och är så svårobserverad att den först i slutet på 1970- talet undersökts mer i detalj. Men man vet åtminstone numera att fladdermössen spelar en viktig roll som pollinatörer. De är i huvudsak aktiva uppe i höga träd och lianer och arbetar bara i skymningen och mörkret.

Fladdermössen tillhör ordningen Chiroptera och det finns pollinerade arter i båda underordningarna, Megachiroptera och Microchiroptera. Megachiroptera - arterna lever i Afrika, Asien och Australien och uppdelas i två grupper nämligen fruktätare och nektar- och pollenätare. De är oftast stora och har relativt god syn men sämre ekolodssystem än den andra underordningen. Fruktätarna är sällan pollinatörer, men de som lever på nektar och frömjöl pollinerar genomgående. Bland dessa pollinerade fladermöss finner man en del av de allra minsta Megachiroptera arterna som bara blir 5-6 cm långa.

Microchiroptera lever i huvudsak på insekter, men en del tropiska och subtropiska sydamerikanska arter är nektarätare och pollinerar blommorna. Alla nektarätande fladdermöss har för ändamålet anpassade mundelar. Tungan är lång och smal och har oftatst en pensel av bakåtriktade hår längst ut.
Fladdermössen slår normalt ner när de skall äta ur en blomma, men vissa arter har setts ryttlande framför  nattblommande blommor, varvid de klänger sig fast vid dem ett ögonblick just när de får in sina små huvuden. När fladdermusen kör in huvudet för att nå in till nektarn pudras den in med frömjöl, som sedan används för att pollinera nästa blomma i ordningen.

De fladdermuspollinerade blommorna har åtskilliga gemensamma drag. De öppnar sig ofta bara på natten, då fladdermössen är aktiva, och är aldrig starkt färgade utan tvärtom bleka, och kan till och med vara mörka och smutsfärgade. Fladdermössen har till skillnad från fåglarna ett väl utvecklat luktsinne och alltså är de här blommorna starkt doftande, ofta med en lukt som liknar fladdermössens egen. Till exempel det afrikanska korvträdets blommor luktar som en jäsande vätska.

Blommorna är kraftigt byggda för att kunna bära upp fladdermössens tyngd, och eftersom många fladdermöss är ganska klumpiga och behöver gott om manöverutrymme, sitter blommorna ofta tämligen isolerade från växtens övriga delar. De kan dingla på långa stjälkar som korvträdets och apbrödträdets blommor eller sitta strategiskt placerade direkt på trädets nakna stam eller större grenar, isolerade från lövverket. Dessa blommor ger stora mängder nektar och har ofta en massa klösmärken som vittnar om fladdermössens föga varsamma framfart.

De blommor fladdermössen föredrar är oftast klockformade som korvträdets eller pensel- eller klotformade som till exempel durianträdet. Durianträdets dinglande, gröngula eller skära blommor är slutna hela dagen och först efter mörkrets inbrott buktar kronbladen tillbaka och blottar ståndarna. Apbrödsträdets blomma har en pensel av iögonfallande ståndare som träder fram och hänger ner utanför ringen av kronblad. Man misstänker att de spöklika ropen från de fladdermöss som söker sig till apbrödsträdet bör ha gjort sitt till för att ge trädet dess övernaturliga rykte.

Den västafrikanska ärtväxten Parkia clappertonia håller sig med ett rejält, frömjölsfyllt blomklot. Blommorna runt det dinglande blomskaftet är sterila men alstrar nektar, som samlas i en grund ring som bildar en ränna kring klotets topp. När fladdermusen klänger sig fast vid klotet och dricker ur rännan, blir dess kropp ordentligt pudrad med frömjöl. Parkians blommor ändrar med tiden färg från rött över purpur till laxrosa, en ganska märklig färgskala för en växt som pollineras nattetid.

En markant färgväxling påträffas också hos klockrankan, en av de få fladdermuspollinerade blommor som är populär i trädgårdarna trots sin starka och ganska obehagliga kåldoft. Blommorna är gröna när de slår ut men blir så småningom purpurfärgade och förlorar samtidigt sin doft. De besöks och pollineras inte bara av fladdermöss utan också av fåglar, men blommornas form (klockformade) och de många klösmärkena från fladdermössens klor tyder på att det är dessa som är de viktigaste pollinatörerna.

Fortsättning följer på Växternas Värld ........ Häng gärna med :)

Växternas Värld Del 16 Pollination genom fåglar

Ja då var det dags för fortsättningen på Växternas Värld ...... Det var ett tag sedan Del 15 publicerades men här kommer nu Del 16 :)  totalt blir det cirka 20 delar :) som kommer att publiceras!

 Fågelpollination är mycket viktig i många delar av världen, men förekommer inte alls i Europa och Asien norr om Himalaya. Däremot förekommer sådan pollination i Nordamerikas tempererade delar ända upp till Alaska. Allra vanligast är den i tropikerna. Överallt där detta fenomen har utvecklats visar sig fåglarna som mycket effektiva pollinatörer och varje fågelindivid besöker sannolikt tusentals blommor varje dag. Det är framför allt tre fågelfamiljer som utmärker sig i detta avseende, men det finns pollinerande fåglar i över femtio olika fågelfamiljer. De mest kända och bäst anpassade av alla pollinerande fåglar är Kolibrierna. Kolibrierna har smala näbbar, oftast raka men ibland nedåtböjda, och tungpenslar som gör det lättare för dem att samla in nektarn. Deras matsmältningssystem är anpassat för att klara de stora nektarmängder dessa fåglar förtär och de kan ryttla så att de kan hålla sig stilla i luften framför en blomma. Det finns över 300 olika kolibriarter, varav många mycket färgstarka.

Ryttla är en flygförmåga hos vissa fåglar att stå stilla i luften genom att slå kraftfullt, men inte alltid snabbt med vingarna.

Solfåglarna visar upp ungefär samma anpassningar som kolibrierna och är till det yttre mycket lika dessa, men förekommer i de tropiska och subtropiska delarna av Afrika, i Sydöstasien och i östra Australien. Också de har specialkonstruerade tungor och matsmältningsorgan där nektarn kan glida förbi krävan och gå direkt ner i tarmarna, så att matsmältningen går snabbare. Också solfåglarna kan ryttla, men inte lika bra som kolibrierna, så de slår sig ofta ner på eller bredvid blommorna istället.

Krävan hos en fågel är en utvidgning av matstrupen där en större mängd föda kan lagras för att sedan spjälkas i körtelmagen därefter tuggas eller knådas födan i muskelmagen med hjälp av små stenar som fågeln svalt.

Den tredje viktiga gruppen av pollinerade fåglar är den sydafrikanska sockerfågeln och de australiska och oceaniska honungsätarna. Hos en del sockerfåglar kan tungan rullas ihop till ett rör, som nektarn sugs in igenom.

Fåglarnas ögon är byggda ungefär som våra. De ser ungefär samma färgskala, men är särskilt känsliga för synliga spektrums längre våglängder. Som en följd här av är rött och orange vanligare hos de fågelpollinerade blommorna än hos de som pollineras av andra djur. Rött eller karmin, och därefter orange och gult är de vanligaste färgerna, och sedan följer blått, violett, vitt och gräddfärgat i fallande ordning. En annan orsak till att rött är så vanligt hos de fågelpollinerade blommorna är att röda blommor syns sämre för bina, som på så sätt inte dras till sådana blommor de inte kan pollinera, men skulle kunna plundra på deras nektar.

Fåglar ser inte ultraviolett, och följaktligen finner man inte denna färg hos de fågelpollinerade blommorna. Och eftersom fåglarna helt saknar luktsinne har fågelpollinerade växter normalt ingen doft. Vi var tidigare inne på att en del fjärilar tycks föredra växter i samma färg som de själva. Åtskilliga forskare har också kunna notera att de fågelpollinerade blommorna ofta har samma färg som de fåglar som besöker dem.

De fågelpollinerade blommorna ger genomgående massor av nektar. Men sockerhalten i denna kan vara så låg som 5 procent, så fåglarna måste arbeta hårt och konsumera stora mängder för att få den energi de behöver. En Kolobri kan konsumera upp till halva sin kroppsvikt i socker varje dag, varvid nektarn tas om hand av den specialkonstruerade krävan. Hos de insektspollinerade blommorna är sockerhalten mycket högre, cirka 15 procent, och det är möjligt att den låga sockerhalten i de fågelpollinerade blommorna kan hjälpa till att hålla insekterna borta.

De blommor som är direktspecialiserade på fågelpollination tillhör oftast endera av två kategorier. Den ena typen har långa och smäckra rörlika blomkronor, där fågeln sticker in näbben och på så sätt får huvudet ordentligt baddat med pollen medan den dricker nektarn. Till exempel Aloe-arterna, fackelliljorna och många sydafrikanska ljungväxter hör till denna kategorin. Den andra huvudtypen utgörs av växter med pensellika blommor, som mjölar ner besökarna med sitt pollen lite mera spritt än föregående grupp. Särskilt Australien har många växter av detta slag.

En del blommor visar upp mer speciella anpassningar, tex de som har utvecklat särskild sittpinne. Den resandes träd och Strelitziorna har utvecklat stela skärmblad som håller fåglarnas vikt.

En anna märklig sydafrikansk växt, Svärdsliljan har en särskild gren på blomskaftet där solfåglarna kan sätta sig och luta sig in över blomman, varvid de mjölar ner både sig själva och märkena med pollen. Växtens anpassning till fågelpollination förs ytterligare ett steg längre i de fall där blommorna inte öppnar sig utan fåglarnas hjälp. En del afrikanska mistelarter öppnar sina blommor bara när en solfågel för in sin smäckra näbb i en slits i blomkronans sida. Då öppnar sig kronan, så att ståndarknapparna springer ut och strör sitt frömjöl över fågelns fjädrar.

  Visst är naturen fascinerande ?!

Fortsättning följer på Växternas Värld  ......... Häng gärna med!

Ha det gott!  Kram

Växternas Värld Del 14 Pollination genom myror, getingar, humlor och bin

Bara ett fåtal växter är myrpollinerade. Eftersom myrorna saknar hår fastnar frömjölet inte på dem, de saknar särskilda pollensamlaranordningar och är ur stånd att röra sig snabbt från blomma till blomma.

De myrpollinerade blommorna i de tempererade regionerna är vanligen små, gröna och obetydliga, och myrorna lockas till dem av doften snarare än av någon särskild färg. I tropikerna kan myrpollination vara viktigare: det finns uppgifter om myror som pollinatörer av den ekonomiskt viktiga kakaon.

Många växter har rentav anordningar för att hindra myrorna att besöka deras blommor och stjäla nektar och frömjöl där. En del har utvecklat helt oframkomliga hinder, som tex tjärblomstrets klibbiga stjälk. Andra lurar myrorna genom att ha nektarierna placerade ett stycke från blommorna. Här kan myrorna ta nektarn utan att frömjölet hamnar i riskzonen. Medan pollinatörerna belönas med den nektar som alstras i själva blomman.

Getingar pollinerar också olika växter.De tycks föredra små skära eller mörkt brunröda blommor, men eftersom getingarna är helt rödblinda måste dessa blommor förefalla dem mycket mörka.

De i särklass viktigaste pollinatörerna bland steklarna är givetvis bin och humlor. Föga överraskande om man betänker att dessa omfattar mer än 20.000 kända arter, vilka nästan alla tar sin näring från blommor. De är mycket vanliga över stora delar av världen och är helt beroende av vad blommorna ger både larver och vuxna insekter. De vuxna bina lever på nektar, ibland med ett tillskott av pollen. Också larverna matas med nektar (som omvandlas till honung) och pollen: båda delarna samlas in av de vuxna bina.

Bina besöker sådana mängder av olika växter att det är svårt att välja ut några bestämda färger som typiska för de bipollinerade arterna. De många olika biarterna besöker nästan alla blommor som finns tillgängliga, även om de under vissa tider på året kan vara ganska specialiserade. Och på det hela taget så håller sig arbetsbina ganska troget till en bestämd art ganska långa tider i taget.

Denna trohet gör dem till mycket effektiva pollinatörer och innebär att de direkt påverkar artens utveckling: de exemplar som är bäst anpassade till binas behov pollineras säkrast och mest regelbundet och ger därmed också fler frön.

De bipollinerade blommorna är ofta färgstarka och iögonfallande. Nektarierna sitter vid blomkronerörens bas så att bara insekter med specialutformade mundelar kan komma åt dem, och ofta håller de sig också med landningsplattformar, där biet kan stå medan det äter eller samlar föda.

Bland de många blommor som pollineras av bin och humlor kan nämnas hästhov, jordviva, gullviva och många korgblommiga växter, tex renfana och många fibblor. Också åtskilliga ärtväxter som ärttörne, ginst, harris och klöver, hör till de arter som anpassat sig till bina som pollinatörer.

Många av de växter vi odlar för fruktens, bärens eller frönas skull är bipollinerade. Hit hör äpple, päron, plommon och körsbär. Följaktligen gäller det att se till att det verkligen finns bin tills hands i blomningstiden.

Mer betydande fruktodlingar kan ju breda ut sig över stora områden och ofta kan binas naturliga ekosystem spolieras när dessa anledningar anläggs, så att pollinationsproblemen kan bli akuta. Ibland placerar man in bikupor på området och tränar upp bina att söka sig till sådana blommor som de tidigare inte varit vana vid. Det är viktigt att hålla ogräset borta från sådana odlingsområden. För arter som maskrosen med sina starkt gula blommor kan locka bina på avvägar från arbetet i träden, så att fruktskörden minskar rejält!


Fortsättning följer ....... Häng gärna med :)

Växternas Värld Del 12 Skalbaggs pollinerade växter

Åtskilliga blommor pollineras helt eller huvudsakligen av skalbaggar. Här rör det sig oftast om antingen stora, solitära blommor som magnolior och näckrosor eller också om små tätväxande blomkorgar som hos tex skogskornell.

Eftersom skalbaggarna oftast har dålig syn men gott luktsinne, är de skalbaggspollinerade växterna vanligen vita eller anspråkslöst färgade, men med stark doft.

De luktar oftast som övermogen frukt eller jäsande ämnen, inte alls i stil med de behagliga söta dofter man oftast finner hos sådana blommor som pollineras av dag - eller nattfjärilar och i mindre utsträckning bin.

En del skalbaggspollinerade blommor utsöndrar nektar, men normalt livnär sig skalbaggarna främst av sav, frukt, blad, spillning och as. Många skalbaggar tuggar i sig kronbladen hos de blommor de besöker, eller äter frömjöl eller särskilda näringsrika bildningar. Därför brukar skalbaggspollinerade blommor ha fröämnena väl dolda utom räckhåll för de "malande käkarna" 

fortsättning följer ..... Häng gärna med :)

Växternas Värld Del 13 Fjärilspollinerade växter

Bland fjärilarna återfinner man många viktiga pollinatörer, vilka vägleds av en kombination av syn och lukt. De blommor fjärilarna besöker har ofta ett nektarium vid basen av en smäcker, rörformad blomkrona eller en lång sporre.

Flertalet fjärilar har långa, sugande mundelar, och det råder ett nära samband mellan längden på deras tunga och längden hos blomkronan eller sporren hos de blommor de besöker.

Tungan kan variera från några få millimeter hos små nattfjärilar till 1-2 cm hos många dagfjärilar, 2-8 cm hos en del svärmare i norra tempererade zonen och upp till otroliga 25 cm hos en del tropiska nattfjärilar.

De blommor här i Nord- och Västeuropa som är bäst anpassade till pollinering genom dagfjärilar är ofta blåa, som tex förgätmigej, eller fylligt skära som många nejlikor, salepsrot och brudsporre.

I Sydeuropa finns det också en del röda blommor tex tiggarnöten som pollineras av dagfjärilar, och många tropiska och subtropiska dagfjärilspollinerade växter har scharlakansröda blommor. Det faktum att såpass många röda blommor är fjärilspollinerade tyder på att många dagfjärilar, till skillnad från bina, faktiskt har rödsyn. Också blommor i många andra färger är dagfjärilspollinerade, särskilt rörformiga blommor eller sådana som växer i kompakta korgar som tex gullris och röllika.

För hundra år sedan studerade entomologen Hermann Müller Alpernas fjärilar och hävdade att de föredrog blommor i ungefär samma färg som de själva. Han ansåg att deras färgpreferenser vid valet av make måste ha överförts också till valet av blommor.

Den berömde naturforskaren H W Bates har rapporterat om ett liknande förhållande i Amazonas regnskogar. Tyvärr har emellertid mycket lite gjorts på senare år för att bekräfta eller avvisa denna tilldragande hypotes. Man har dock funnit att sådana fjärilar som tar sin föda enbart från blommor kan ha en instinktiv färgrespons.

En del av de blommor som besöks av dagfjärilar under dagen kan också få nattliga besök av nattfjärilar. Många blommor pollineras emellertid enbart av nattfjärilar, och dessa arter visar upp en hel del karakteristiska drag. Kolibrisvärmaren skiljer sig från mängden genom att den flyger på dagen och besöker samma blommor som dagfjärilarna.

Men de flesta svärmare och andra nattfjärilar är nattaktiva och söker sig oftast till vita, blekrosa eller blekgula blommor. Många av dessa blommor har också en mycket stark doft som de börjar avge efter solnedgången, för att visa fjärilarna rätt väg. Den nattfjärilspollinerade tobaksplantans stora, vita blommor är berömda för sin tunga, söta doft.

Nattens drottning som blommar på natten, växer vild i Västindien, men infördes till Europa som trädgårdsväxt. De fina vita kronbladen öppnar sig på natten och lockar till sig nattliga insekter. Blomman vissnar redan före gryningen.


Fortsättning följer ....... häng gärna med :)

Växternas Värld Del 11 Pollination genom flugor

Många flugor är viktiga pollinatörer. De flesta i denna grupp saknar förlängda mundelar och kan suga nektar bara ur sådana blommor som är platta, lätt konkava eller formade så att nektarn är lätt åtkomlig.

Rent allmänt sett söker sig flugorna till blommorna mera för nektarns skull än för pollenets, men det finns dock åtskilliga arter för vilka pollenet är ett viktigt inslag i dieten. Även om de söker sig till blommorna för nektarens skull, pollinerar de ju inte sämre för det.

De blommor som har lätt åtkomlig nektar är ofta vita, skära, gula eller gröna till färgen och ospecialiserade flugor visar förkärlek för dessa färger. Murgrönan, Björnlokan, Smörblommorna och Hagtornet är exempel på flygpollinerade växter.

En del purpurfärgade och blå blommor är också flugpollinerade, men eftersom dessa blommor ofta döljer sin nektar är det bara flugor med mer specialiserade mundelar som kan nå denna näring. Men naturligtvis som alltid är situationen i verkligheten mer komplicerad än så, eftersom dessa specialiserade flugor också besöker de enklare blommorna och de mer komplicerade blommorna inte alltid är blå eller purpurfärgade.

Svävflugans stora, sammansatta ögon buktar sig kring huvudet och ger ett mycket brett synfält. Svävflugorna lockas på långt håll till blommor med starka färger. De förtär både nektar och frömjöl, och de flesta av dem söker sig till blommor där nektarn är lättåtkomlig.

Svävflugorna hör dessutom till de specialiserade arter som har lång tunga och kan nå ner till den dolda nektarn. De har fått sitt namn av det faktum att de kan sväva praktiskt taget stilla i luften. De tar nektar från blommor som te-veronikan (blå), tistlar (purpur) och blåklockor (blå).

Till de allra mest specialiserade blomflugorna hör Humleblomflugorna, som fått sitt namn av att de är så lika humlorna. En del av dessa har över 10 mm långa mundelar och kan alltså pollinera blommor som döljer sin nektar ganska djupt, som tex ängsviol, revsuga, gullviva och jordviva.

Det sägs ju ofta att flugor dras till små, glittrande föremål och man har kunnat påvisa att åtskilliga flugarter sätter kurs mot glittrande droppar i samma ögonblick de kläcks.

Många blommor lockar till sig flugor genom att efterapa färgen och lukten av ruttnande kött. Dessa blommor är ofta mattbruna, purpurfärgade, gula eller fläckiga och som sagt imiterar gärna kadaver, variga sår eller ruttnande kött.

Många köttätande flugor föredrar normalt gult och apelsinfärgat, och väljer tydligen bruna, purpurbruna eller svarta blommor endast om dessa samtidigt avger en stank som från exkrementer eller ruttnande kött. Både färgen och stanken ökar i intensitet in mot blommans mitt, och lockar alltså flugorna till de fortplantningsorgan där pollinationen äger rum.

De köttiga asblommorna i Afrika och Sydasien har blommor av denna typ som är så övertygande att flughonorna lägger ägg i dessa. När larverna sedan kläcks är de dömda att svälta ihjäl, eftersom det inte finns någon näring åt dem.

En del växter kan direkt fånga in de pollinerande flugorna och tvinga dem till kontakt med märken och ståndarknappar, också här spelar färgen en viktig roll, eftersom flugan måste lockas in i växten om fällan skall kunna fungera.


Fortsättning följer ...... häng gärna med ...... :)

Växternas Värld Del 8 Hur blommorna pollineras

Till skillnad från djuren kan ju växterna inte ströva omkring och söka en lämplig partner. De måste istället förlita sig på att yttre krafter skall transportera frömjölet åt dem. De viktigaste hjälpmedlen i det sammanhanget är vattnet, vinden och djuren.

Vattenpollinering
Algerna hör till de få växter som är specialanpassade för vatten pollination. Här spelar ju färgen ingen roll när det gäller att få frömjölet förflyttat så de vattenpollinerade algerna är ofta oansenliga. Andra vattenväxter håller sig däremot med blommor som sticker upp ovan vattenytan och är vind och djurpollinerade.

Vindpollinering är mycket vanlig. Här spelar ju färgen inte någon roll så de vindpollinerade växternas blommor är ofta små och inte så färgrika. Hur många av oss har alls lagt märke till ekens, askens eller bokens blommor? Ändå är många av dessa små blommor mycket vackert tecknade och milt färgsatta trots att färgen inte har någon uppenbar uppgift.

I en del fall såsom till exempel hasselns hanhängen bär de vindpollinerade blommorna så mycket frömjöl att man knappt kan se deras färg. Vartenda sådant pollenkorn är så litet att det blir osynligt för oss så snart vinden tagit det. Men gudarna ska veta att de här små kornen ändå kan bevisa sin existens för allergikerna!! många av dessa framkallar som bekant hösnuva.

Djurpollinering
De växter som utnyttjar djur som pollenbärare måste kunna locka till sig de djur de behöver och använder därför färger för att skapa signaler som avtecknar sig tydligt mot den gröna eller bruna bakgrunden. Därtill måste det också finnas något som får pollinatörerna att frivilligt söka sig till dessa blommor. Därför håller sig dessa blommor med lockbeten i form av något ätbart antingen frömjölet, nektar eller andra ämnen.

Nektaren är en vätska som innehåller enkla sockerarter och därmed är en rik energikälla för besökande djur. Vissa slag av nektar är giftiga eller illasmakande och det har visat sig att växterna i en del fall kan hålla fjärilar borta på detta sätt så att de inte stjäl nektaren från sådana blommor som pollineras av bin.

Men växten behöver ju också någon metod att föra över frömjölet till de pollinatörer som lockas till dem så att det kan föras vidare till märket på nästa blomma djuret besöker. Därför är de nektarier där nektaren alstras strategiskt utplacerade på så sätt att besökaren måste komma i kontakt med både ståndarna (som ju alstrar frömjölet) och märket (som tar emot det) när den söker efter nektarn. Dessa nektarier sitter på olika ställen i olika blommor.

Ibland kan nektar som reserverats för speciella pollinatörer stjälas av andra insekter som tagit sig in till nektariet genom att bita sönder blomman. Detta innebär att besökaren aldrig kommer i beröring med pollinationsmekanismen. Ofta finner man små prydliga hål längst ner i botten på rörformiga blommor som vittnar om att ett djur stulit deras nektar utan någon motprestation.

Även själva frömjölet kan ätas och utgör ofta också det ett lockbete för djuren, även om en del naturligtvis alltid måste lämnas kvar för att befrukta äggen. Det innehåller fett, kolhydrater och proteiner i olika proportioner och är mycket näringsrikt. Även vi människor äter ju en del pollen dels tillsammans med nektarn i form av honung och ibland i pillerform, piller som påstås ha föryngrande egenskaper.


Fortsättning följer ........ häng gärna med :)