White Christmas :)

Här kommer fler bilder från förra vintern. Det var så vackert

med all snö och mer julstämning än vad det är i år.

När sa du: Nej till något senast?

För att kunna säga: Ja, till något du verkligen vill

Själv tycker jag att det blir lättare och lättare med åren

 att sätta gränser och säga Nej

Känns väldigt bra tycker jag :)

Visst är det viktigt att göra utrymme för det som man verkligen
vill ha i livet eller göra och då måste man ibland säga Nej till

vissa saker ......

Att välja medvetet är att bry sig och ta aktiv del i livet!

               

Ha det Bäst!  Kram

Kvällstankar .....

Igår såg jag Tillsammans mot cancer på TV och visst blir man
berörd av alla olika livsöden och historier man får ta del av

För tillfället har jag flera som jag känner som nyligen drabbats

av denna hemska sjukdom ...... Cancer ...... ingen i min

absoluta närmaste krets men just nu känns det som en

fruktansvärd epidemi :(

Jag önskar av hela mitt hjärta att de ska bli friska igen .....

men man känner sig maktlös :(

Även om det finns fantastiska botemedel/behandlingar idag

och forskningen har kommit långt och det fortsätter att

forskas så är det en hemsk sjukdom som alltför många

drabbas av! Hoppas att det snart finns botemedel för
varenda en som drabbas!

Att få en cancer diagnos betyder inte automatiskt att man är

döende ..... även om det är lätt att känna det så .....

idag botas många som bara för ett antal år sedan

inte hade haft samma goda prognos

Jag har själv för många år sedan gjort en sådan där städning

som Kristian Gidlund beskrev ..... en så kallad dödsstädning.

Jag vet precis vad han menar eller menade :(

För många år sedan drabbades jag själv av en aggressiv och

snabbväxande cancer. Jag mådde bra och hade inga direkta

symtom. Men faktum var att jag var tvungen att opereras och

läkaren sa rakt ut: jag vill vara ärlig mot dig det här ser inte

bra ut jag tror inte att du kommer att klara det ..... Det är så
stort på röntgenbilderna och en mycket aggressiv snabbväxande
sort ser det ut som .....

Vissa läkare säger så här rakt ut och andra säger inte alls

vad de befarar ..... och en del patienter vill inte veta .....

jag fick aldrig möjlighet att fundera på vilket .....  fast jag tror

att jag hade velat veta så att jag kunde förbereda mig .....

kanske Läkaren såg detta på mig det vet jag inte ....

men vad jag vet är att jag har ALDRIG velat

LEVA så mycket som just då i den sekunden.

Livet hade aldrig varit vackrare ...... när jag kom ut från

läkarbesöket så var det som om allt precis ALLT hade en annan

skärpa ...... allt blev på något sätt tydligare, klarare och vackrare!

Människor, bilar, träden, himlen .... precis ALLT ....... Om Du som

läser detta varit med om samma så tror jag att du vet PRECIS

vad jag talar om. Jag kände en fantastisk Lycka trots beskedet

(Säkert en form av Chock också som spelar in) och jag ville

bara LEVA och finnas till på ett sätt som jag aldrig

tidigare ens tänkt på eller känt.



Alla små detaljer och livets mirakler blir så tydliga i åsynen
av döden på något sätt

För mycket hade jag tidigare bara tagit för givet på något sätt .....

även om jag tidigare också varit ganska bra på att uppskatta

livet så var och är det en stor skillnad!

Så jag vet vad det vill säga att få ett dödsbesked ..... men jag

vet inte vad det innebär att genomgå långa tuffa behandlingar

med cellgift, strålning och andra mediciner ...... Jag kan bara ana

hur tufft det är!

  

Jag är frisk sedan många år och för min del blev det först en
stor omfattande operation ..... där jag "såg till" att den bästa av
kirurgerna var den som fick utföra operationen. Sedan efter ett
 tag blev det ytterligare en operation av samma kirurg ..... min
sorts cancer var en ovanlig sort så expertteamet från Lund och
Malmö slog sina kloka huvuden i hopa .

Man kom fram till att för säkerhet skull göra ytterligare en operation
för att säkerställa att allt ..... även mikroskopiskt var borta.



Så jag hann börja jobba några dagar innan jag fick ett telefonsamtal
från kirurgen som undrade om jag ville opereras en gång till
 .... Ja vad svarar man? ..... Självklart om det finns minsta risk att
allt inte var borta vid första operationen ..... så det blev en operation
till för att kunna ta lite mer prover för analys i mikroskop.

Så i mitt fall blev det två operationer och ingen mer behandling sedan
 ..... och jag känner en evig tacksamhet mot denna duktiga kirurg
 ..... som med fantastisk precision fick bort "skiten" och inte släppte
mitt fall redan efter första operationen.

Även om det inte är så enkelt så man kan skylla kirurgen för fall
där det inte går vägen ...... (kanske ibland vad vet jag?)
men naturligtvis inte alltid i alla fall

Ja livet är verkligen skört och för min egen del så finns det ett liv före min diagnos och ett liv efter ...... Jag blir aldrig samma person igen!

Och det låter kanske konstigt men jag skulle inte vilja vara utan detta som hände mig för jag är mycket mer ödmjuk och tar mindre för givet än vad jag gjorde tidigare ...... Det var en tuff men nyttig lektion i Konsten att Leva!

Sedan kommer jag aldrig mer att varken jobba med att göra bokslut eller ansvara för dessa ...... jag trivdes väldigt bra med detta innan men jag

känner fortfarande ren och skär Lycka att aldrig mer göra ett Bokslut :)

Så förändrad blev jag! ;)

Och glöm inte att de som är sjuka både kan skratta och gråta precis

som alla andra ..... och ingen vill bli behandlad som döende ...... som

tex när jag kom tillbaka till jobbet efter första operationen .... så

behandlades jag som om jag var döende ..... och alla precis alla ville

passa upp mig .... hämta vatten, kaffe etc till mig och alla sa att du

ser ju så pigg ut osv. Naturligtvis menar alla väl men försök istället att

Vara som vanligt men undvik inte den drabbade och man behöver inte

och vill inte bli behandlad med silkesvantar .... och det är inte alltid man

heller uppskattar att folk hör av sig ..... i tid och otid .....eller så

uppskattas det men att man för den skull inte orkar höra av sig tillbaka.

Det här är naturligtvis också högst personligt hur man vill ha det ..... så ovanstående tips är hur jag själv upplevde det.

Nuförtiden när jag träffar någon som är drabbad så brukar jag fråga om personen vill att jag kontaktar den eller hon/han själv vill höra av sig!

Det finns lika många olika svar som drabbade på detta ..... så det är

inget personligt om den drabbade inte hör av sig tillbaka.

Ofta räcker inte heller orken till mer en till de allra närmaste.

Jag känner och kommer alltid att känna att jag

fått en andra chans här i livet!

Och även om jag lever i någon form av evig tacksamhet

..... så behöver även jag Reminders om detta .... att njuta av livet

..... och se det stora i det lilla ..... de där småstunderna av Lycka

..... att bara få finnas till ....... att njuta av Nuet!

Nuet är faktiskt allt vi har!

Till sist vill jag Önska alla som just nu kämpar mot denna

hemska sjukdom Mod, Styrka och Kärlek!

                    

Ha det Gott!  Kram

The Wedgwood Rose & Dagdrömmar

                                                                                     

Vi människor dagdrömmer bort en stor del av våra liv. Enligt en studie från

2010 tänker vi på något annat än det vi sysslar med nästan hälften av tiden

vi är vakna. Samma studie visar att dagdrömmerierna gör oss olyckliga.

Resultaten kan verka lite märkliga, men alla har väl slagits av att vi ibland

låter tankarna vandra. Men kanske har vi inte föreställt oss att vi gör det så

ofta som denna studie antyder.

Bakom denna studie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science står

forskare vid Harvard University. De utvecklade en automatisk databas som kontaktade

cirka 5000 personer runt hela världen vid slumpartat utvalda tider. Vid uppringningen

fick personerna svara på vad de gjorde, vad de tänkte på, och hur de kände sig.

Svaren från 2250 av personerna analyserades mer i detalj - och de

ger en slående bild av hur vi människor fungerar. Vi ägnar oss åt att

dagdrömma 46,9 procent av vår vakna tid!

Detta gäller oavsett vad vi sysslar med för tillfället, om vi promenerar, äter, handlar,

tittar på tv eller arbetar. Vi tänker på händelser längre bak i tiden, vi funderar på vad

som kan hända i framtiden, och vi tänker på sådant som aldrig kommer att inträffa.

Enda tillfället när vi inte dagdrömmer är när vi har sex. Än mer överraskande är att

vi känner oss mer olyckliga när vi dagdrömmer. Det verkar dessutom vara så att det

är dagdrömmandet i sig som framkallar deppigheten, inte tvärtom. Frågan är varför.

Forskarna påpekar att förmågan att dagdrömma är en mänsklig specialitet

 - så vitt känt brukar inte andra arter ägna tid åt att låta tankarna löpa i

olika riktningar. Det hela är en sidoeffekt av att vi har en unik kapacitet

att föreställa oss alternativ till det liv vi lever.

Vi kan med andra ord lägga upp planer för en annan tillvaro. Detta har gett oss

stora fördelar i kampen för tillvaron. Men det leder samtidigt till att våra tankar

ofta vandrar i stället för att koncentrera sig på Nuet - vilket medför en kostnad

emotionellt sett.

Så slutsatsen i denna studie är att: Dagdrömmarna gör oss olyckliga!

Hmmm men ..... men ..... men detta är en studie och "ibland" ska dessa tas med

en nypa salt ;) och man får tänka själv, kritiskt granska och ifrågasätta  .....

Var och en får bilda sig en egen uppfattning om detta ...... fast visst är det intressant!?

Själv tror jag att det ligger mycket i denna studien ...... och då är vi tillbaka igen

till hur viktigt det är att försöka vara/leva i Nuet så mycket som möjligt för att helt

enkelt må så bra som möjligt :)

Och ju mer vi fokuserar på och är i Nuet desto mer bör de 46,9 procenten minska ;)

och desto mer levande känner vi oss och vi blir också mer levande och närvarande

både för oss själva och andra ;)

Nuet är allt vi har!

                  

Ha det Gott! Kram

The Sea & The Art of Living

Dessa bilderna tog jag förra helgen ..... Visst är det lite sommarfeeling över dessa? Ja det blir havsbilder här på bloggen idag. Visst är havet fantastiskt!? Själv tycker jag om att se de olika skiftningarna i ljuset som i sin tur förändrar färgerna både på himmeln och vattnet. Havet är en plats som jag besöker ofta ...... I like :)

I helgen har vi varit många som tänt ljus för människor vi saknar och skänkt dessa en extra tanke. För de flesta av oss har förmodligen egen erfarenhet av att förlora nära & kära. Detta är oerhört smärtsamt och jag önskar att vi kunde våga prata mer om detta i vårt samhälle.

Att folk inte var så rädda för vad de ska göra, hur de ska bete sig och säga när de möter en människa i sorg. Många håller sig istället undan och hör inte av sig. Men det räcker att finnas till och man kan faktiskt säga att man inte vet vad man ska säga ...... det viktiga är att man finns där och inte håller sig undan ...... tyvärr är det fortfarande väldigt vanligt att folk agerar så här.

Min egen erfarenhet av att bland annat förlora nära anhöriga har gjort att jag uppskattar livet på ett helt annat sätt. Ofta är det döende personer som lär oss att bli mer levande. En lektion (eller flera) i Levnadskonst kan dessa ofta bjuda på. En bra bok på detta tema är Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. En mycket gripande livsklok betraktelse.

Om Du inte redan har läst den så kan jag varmt rekommendera denna.

Ett annat exempel är 85-åriga Nadine Stairs dikt: Om jag fick leva om mitt liv:

       Jag skulle vilja göra fler misstag nästa gång. Jag skulle slappna av och tag det lugnt.
       Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet. Jag skulle ta färre saker på allvar.
       Jag skulle ta fler chanser. Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
       Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.

Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.

För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt, timme efter timme, dag efter dag.

Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om igen, skulle jag ha fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick. Det ena efter det andra istället för att planera så många år i förväg, varje dag.

Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm. Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med mindre packning. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten. Jag skulle dansa mer. Jag skulle åka fler karuseller. Jag skulle plocka fler maskroser. Om jag fick leva om mitt liv igen!

Jag avslutar med en del av ett brev från Elisabeth Kubler-Ross som hon skrev till ett barn med cancer:

"When we have done all the work we were sent to Earth to do, we are allowed to shed our body, which imprisons our soul like a coccon encloses the future butterfly.

And when the time is right, we can let go of it and we will be free of pain, free of fears and worries - free as a very beautiful butterfly, returning home to God ...."

Sailing med Rod Stewart fick en speciell betydelse för mig sedan en nära anhörig gick bort alldeles för tidigt och personen innan slutet talade med prästen och lämnade en hälsning till oss alla på begravningen och en sista hälsning i form av Sailing med Rod Stewart .... det var oerhört starkt och smärtsamt men också vackert på något sätt trots allt. Då ingen av oss var förbered på detta då det inte fanns nedskrivet i något "vitt arkiv" brev eller liknande. Sedan den dagen har denna texten en mycket speciell betydelse för mig.

                     Rod Stewart- Sailing
                

Lev Väl!  Kram