Dessa bilderna tog jag förra helgen ..... Visst är det lite sommarfeeling över dessa? Ja det blir havsbilder här på bloggen idag. Visst är havet fantastiskt!? Själv tycker jag om att se de olika skiftningarna i ljuset som i sin tur förändrar färgerna både på himmeln och vattnet. Havet är en plats som jag besöker ofta ...... I like :)
I helgen har vi varit många som tänt ljus för människor vi saknar och skänkt dessa en extra tanke. För de flesta av oss har förmodligen egen erfarenhet av att förlora nära & kära. Detta är oerhört smärtsamt och jag önskar att vi kunde våga prata mer om detta i vårt samhälle.
Att folk inte var så rädda för vad de ska göra, hur de ska bete sig och säga när de möter en människa i sorg. Många håller sig istället undan och hör inte av sig. Men det räcker att finnas till och man kan faktiskt säga att man inte vet vad man ska säga ...... det viktiga är att man finns där och inte håller sig undan ...... tyvärr är det fortfarande väldigt vanligt att folk agerar så här.
Min egen erfarenhet av att bland annat förlora nära anhöriga har gjort att jag uppskattar livet på ett helt annat sätt. Ofta är det döende personer som lär oss att bli mer levande. En lektion (eller flera) i Levnadskonst kan dessa ofta bjuda på. En bra bok på detta tema är Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. En mycket gripande livsklok betraktelse.
Om Du inte redan har läst den så kan jag varmt rekommendera denna.
Ett annat exempel är 85-åriga Nadine Stairs dikt: Om jag fick leva om mitt liv:
Jag skulle vilja göra fler misstag nästa gång. Jag skulle slappna av och tag det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet. Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser. Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.
För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt, timme efter timme, dag efter dag.
Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om igen, skulle jag ha fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick. Det ena efter det andra istället för att planera så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm. Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med mindre packning. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten. Jag skulle dansa mer. Jag skulle åka fler karuseller. Jag skulle plocka fler maskroser. Om jag fick leva om mitt liv igen!
Jag avslutar med en del av ett brev från Elisabeth Kubler-Ross som hon skrev till ett barn med cancer:
"When we have done all the work we were sent to Earth to do, we are allowed to shed our body, which imprisons our soul like a coccon encloses the future butterfly.
And when the time is right, we can let go of it and we will be free of pain, free of fears and worries - free as a very beautiful butterfly, returning home to God ...."
Sailing med Rod Stewart fick en speciell betydelse för mig sedan en nära anhörig gick bort alldeles för tidigt och personen innan slutet talade med prästen och lämnade en hälsning till oss alla på begravningen och en sista hälsning i form av Sailing med Rod Stewart .... det var oerhört starkt och smärtsamt men också vackert på något sätt trots allt. Då ingen av oss var förbered på detta då det inte fanns nedskrivet i något "vitt arkiv" brev eller liknande. Sedan den dagen har denna texten en mycket speciell betydelse för mig.
Rod Stewart- Sailing
Lev Väl! Kram
