Fladdermössen tillhör ordningen Chiroptera och det finns pollinerade arter i båda underordningarna, Megachiroptera och Microchiroptera. Megachiroptera - arterna lever i Afrika, Asien och Australien och uppdelas i två grupper nämligen fruktätare och nektar- och pollenätare. De är oftast stora och har relativt god syn men sämre ekolodssystem än den andra underordningen. Fruktätarna är sällan pollinatörer, men de som lever på nektar och frömjöl pollinerar genomgående. Bland dessa pollinerade fladermöss finner man en del av de allra minsta Megachiroptera arterna som bara blir 5-6 cm långa.
Microchiroptera lever i huvudsak på insekter, men en del tropiska och subtropiska sydamerikanska arter är nektarätare och pollinerar blommorna. Alla nektarätande fladdermöss har för ändamålet anpassade mundelar. Tungan är lång och smal och har oftatst en pensel av bakåtriktade hår längst ut.
Fladdermössen slår normalt ner när de skall äta ur en blomma, men vissa arter har setts ryttlande framför nattblommande blommor, varvid de klänger sig fast vid dem ett ögonblick just när de får in sina små huvuden. När fladdermusen kör in huvudet för att nå in till nektarn pudras den in med frömjöl, som sedan används för att pollinera nästa blomma i ordningen.
De fladdermuspollinerade blommorna har åtskilliga gemensamma drag. De öppnar sig ofta bara på natten, då fladdermössen är aktiva, och är aldrig starkt färgade utan tvärtom bleka, och kan till och med vara mörka och smutsfärgade. Fladdermössen har till skillnad från fåglarna ett väl utvecklat luktsinne och alltså är de här blommorna starkt doftande, ofta med en lukt som liknar fladdermössens egen. Till exempel det afrikanska korvträdets blommor luktar som en jäsande vätska.
Blommorna är kraftigt byggda för att kunna bära upp fladdermössens tyngd, och eftersom många fladdermöss är ganska klumpiga och behöver gott om manöverutrymme, sitter blommorna ofta tämligen isolerade från växtens övriga delar. De kan dingla på långa stjälkar som korvträdets och apbrödträdets blommor eller sitta strategiskt placerade direkt på trädets nakna stam eller större grenar, isolerade från lövverket. Dessa blommor ger stora mängder nektar och har ofta en massa klösmärken som vittnar om fladdermössens föga varsamma framfart.
De blommor fladdermössen föredrar är oftast klockformade som korvträdets eller pensel- eller klotformade som till exempel durianträdet. Durianträdets dinglande, gröngula eller skära blommor är slutna hela dagen och först efter mörkrets inbrott buktar kronbladen tillbaka och blottar ståndarna. Apbrödsträdets blomma har en pensel av iögonfallande ståndare som träder fram och hänger ner utanför ringen av kronblad. Man misstänker att de spöklika ropen från de fladdermöss som söker sig till apbrödsträdet bör ha gjort sitt till för att ge trädet dess övernaturliga rykte.
Den västafrikanska ärtväxten Parkia clappertonia håller sig med ett rejält, frömjölsfyllt blomklot. Blommorna runt det dinglande blomskaftet är sterila men alstrar nektar, som samlas i en grund ring som bildar en ränna kring klotets topp. När fladdermusen klänger sig fast vid klotet och dricker ur rännan, blir dess kropp ordentligt pudrad med frömjöl. Parkians blommor ändrar med tiden färg från rött över purpur till laxrosa, en ganska märklig färgskala för en växt som pollineras nattetid.
En markant färgväxling påträffas också hos klockrankan, en av de få fladdermuspollinerade blommor som är populär i trädgårdarna trots sin starka och ganska obehagliga kåldoft. Blommorna är gröna när de slår ut men blir så småningom purpurfärgade och förlorar samtidigt sin doft. De besöks och pollineras inte bara av fladdermöss utan också av fåglar, men blommornas form (klockformade) och de många klösmärkena från fladdermössens klor tyder på att det är dessa som är de viktigaste pollinatörerna.
Fortsättning följer på Växternas Värld ........ Häng gärna med :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar