Sista tiden har det fokuserats och debatterats extra mycket

på mäns våld mot kvinnor. Det är bra att denna

problematik tas upp. Vi behöver prata mer om

detta enorma problem.

Allt våld är av ondo oavsett vem som är förövaren och

vem som är offret. Alla inblandade drabbas och lider.

Våldet har många olika ansikten. Dagens blogginlägg handlar

om mäns våld mot kvinnor. Detta är trots allt det vanligaste

våldet även om både kvinnor och barn också kan vara förövare.

Våld och misshandel sker överallt i vårt samhälle .... och många
gånger där man minst anar det. De inblandade både offer och
förövare gör ofta allt för att dölja vad som pågår och detta gör
att de ofta har en fin fasad utåt. Samtidigt är de fulla av skuld
och skam både den som slår och den som blir slagen. I många
fall har både förövaren och offret en sjuklig bindning till
varandra - som inte alls har med kärlek att göra.
Medberoende är också väldigt vanligt .... trots att offret lider
så skyddar hon ofta sin förövare.

Ofta sker våldet i det dolda och alltför få vågar anmäla av

många olika anledningar. Dessutom känner många kvinnor

att de inte blir lyssnade på och att de inte tas på allvar.

Många gånger känner kvinnan som anmäler sig kränkt

...... när hon istället verkligen behöver någon som lyssnar.

Detta är helt oacceptabelt och polisens register över kvinnor

som gjort anmälan är en skandal och ytterligare en

kränkning mot kvinnan. Istället så bör man ha fokus
på förövarna.

Att ta mod till sig och anmäla är inte lätt och dessutom är många

livrädda för de konsekvenser som detta kan/kommer att få i

egenskap av ännu mera våld, förföljelse, hot etc. Då är det

lätt att låta bli och tänka att om jag har det svårt nu hur ska

det bli sedan efter att jag gått till polisen?

Att befinna sig i en relation där man är utsatt för misshandel,

hot etc gör också att man lätt blir för handlingsförlamad och

det känns som om man lever med en tickande bomb. Man

är ständigt på sin vakt och självkänslan och ens egenvärde är

ofta mycket lågt.

Dessutom blir offret ofta hjärntvättat av förövaren och det

är lätt som offer att känna sig fullkomligt hjälplös och livrädd.

Det är så lätt att tro att man är värdelös, dum och inte duger

något till och att detta är anledningen till att man blir slagen,

våldtagen etc.

Våldet är ofta ett sätt att avreagera sig på och släppa på

spänningar - som en tickande bomb - sedan kommer

skuld och skam och med detta en önskan om

förlåtelse ..... på detta sätt så pågår denna "dansen"

mellan förövaren och offret.

Många gånger uppstår det ett beroende av denna våldsspiral

och efter slagen etc så är ofta förövaren extra kärleksfull

och det skapas en speciell närhet som både offret och förövaren

"går igång på". Men det är ingen frisk sund dans utan en

nedbrytande, sjuk och farlig djävulsdans som inte bara

påverkar de som deltar i dansen ..... utan även de som

tittar på. För många barn är detta vardag. Det är så

fruktansvärt - de får men för livet och deras världsbild

och människosyn blir skadad i grunden. Hur ska de

kunna känna tillit till vuxenvärlden .... de tvingas att

växa upp för tidigt och ta för stort ansvar trots att de

bara är barn!

Om du bara inte hade varit som du är så hade detta inte hänt,

om jag hade träffat någon som var annorlunda så hade jag

inte misshandlat, slagit våldtagit utan det beror på dig, den

du är och det du säger och gör.

Till och med förövaren själv kan leva i denna villfarelse och

tänka: Om jag bara träffar "den rätta", någon som förstår

mig bättre och verkligen älskar mig så kommer jag inte att

vara våldsam etc ....

Men NEJ! Detta är bara något man intalar sig. Sanningen

är den att det finns inte någon annan person som kan

förändra en person utan denna förändringen måste

komma inifrån personen själv.

Sanningen är den att Det är aldrig offrets fel att

förövaren slår!

Huvudproblemet är inte varför någon blir utsatt för våld

utan varför någon slår, våldtar etc

Varför slår mannen? Ja skälen kan vara många .... och i många

fall tror jag inte att förövaren själv egentligen vet varför

han slår, misshandlar, våldtar etc.

Ibland beror det på att han är sjuk, har någon neurologisk

obalans, olika diagnoser, missbruk, sjuklig svartsjuka, maktbegär,

sjukligt kontrollbehov över kvinnan, traumatiserad på

olika sätt på grund av hemska saker han utsatts för i

barndomen, traumatiserad av krig, kvinnohatare, kulturellt

arv där han har fått se och lära sig att man måste fostra sin

kvinna genom att bestraffa och slå henne. Kanske upplevde

han som barn att hans egen pappa slog hans mamma, kanske

han själv blivit misshandlad som barn, machokultur, uppdämd

ilska på grund av att det inte känts okej som man att ha känslor

och visa dessa ...... Ja listan kan göras hur lång som helst.

Även om det är frustrerande så kan man inte ändra någon

annan utan detta måste komma inifrån. Första steget är att

erkänna för sig själv och sin omgivning att man har dessa

problem. Nästa steg är att söka hjälp ... man kan aldrig tvinga

någon att söka hjälp som inte själv vill.

Man får skilja på personen och personens beteende ....

beteendet är fel men personen är inte fel! Det är inte lätt att

välja en annan väg än våldets men det går om man vill.

Det måste vara nolltolerans i samhället mot allt våld!

Vi måste våga se detta enorma problem och våga

prata om det.

Vi måste också bli fler som ser, ifrågasätter och

vågar "lägga oss i".

Hur agerar du/ni om du ser eller hör att någon är

utsatt för våld? Det kan vara livsviktigt att ingripa. Det

vet jag av egen erfarenhet då jag för många år sedan fick

kalla på hjälp då en granne var hotad ..... jag tvekade

inte en sekund ...... vilket jag är glad för.

Vi måste våga agera och inte bara stilla tiga och

låtsas som ingenting.

Det finns många som är rädda för att gå hem, rädda för
vad de kan säga utan att reta upp förövaren, och nu inför
stundande julhelgen så är det ovanligt många som är
rädda och oroliga då våldet ökar just under storhelger.

Vi måste bli bättre på att se våldet som finns inte

blunda för det och våga prata om det!

"Vi behöver flytta fokus från offren till förövarna.

Från feministiskt självförsvar till maskulint själv-ansvar"

Våld föder bara mer våld. Alltså är det meningslöst att förövaren
får smaka på sin egen behandling .... även om detta kan
kännas lockande för offret att hämnas och ge igen. Dock
är det endast Kärlek som kan förändra förövaren. Han måste
rannsaka sig själv, vilja bli en bättre människa, tycka om sig
själv och känna egenkärlek. Detta är enda vägen ut ....

Han måste också förlåta sig själv och be sina offer om ursäkt.
Det är ingen lätt process ..... men det går om man vill.
Det är aldrig kört!

De som har gjort denna resa är bara att Gratulera.
Det är ansvarsfullt och modigt!

Ibland verkar det som en del kvinnor förvandlas till manshatare
och ser alla män som potentiella våldsmän och våldtäktsmän.
Detta är så fel och det är absolut inte rätt väg att gå. Det
finns många bra män som inte tar till våld och de som tar till
våld kan välja en annan väg - det är aldrig försent. Men det
krävs mod att ta sitt ansvar och välja en annan väg. Det
är aldrig fel på personen men däremot på hans beteende.
Vi kan inte dömma personen för vi vet inte vad han varit
utsatt för i sitt liv.

Varför skriver jag då om detta på min blogg? Jo för att jag
brinner för dessa frågor och för att de har så stor betydelse
och inverkan på såååå otroligt många människors liv.
De påverkar vårt samhälle och dess utveckling.

I skrivande stund så undrar jag om det finns någon kvinna som
inte blivit utsatt på något sätt för våld, misshandel etc?!

Själv har jag aldrig blivit fysiskt misshandlad, slagen eller våldtagen
.... däremot har jag blivit hotad, förföljd, stalkad, utsatt för sexuella trakasserier, kränkningar och psykisk misshandel under årens lopp.

Jag har också under årens lopp talat både med förövare, offer
och barn som levt i familjer där misshandel, hot, våldtäkter
etc förekommit och det är mycket smärtsamma historier att
lyssna på! Alla som är inblandade lider .... så även förövaren
om han verkligen lyssnar inåt och vågar känna sin smärta.

Vill poängtera att jag kallar förövaren i detta inlägg alltid för
en han då jag skriver om mäns våld mot kvinnor ...... men det
kan naturligtvis vara en kvinna som är förövaren .... och
mörkertalet tror jag är ovanligt högt i dessa fall.

Våra olika könsroller gör att det oftast (förmodligen alltid)
är mycket svårare för en man att berätta att han blir slagen
och hotad av en kvinna en tvärtom.

Du som läser detta och som är förövare jag hoppas att du
nästa gång du tar till våld hinner tänka till .... ta ett djupt
andetag och agerar annorlunda.

Du som läser detta och som är utsatt för våld till dig vill jag säga
att det är inte ditt fel och jag hoppas att du ska bli starkare
och våga sätta gränser och börja tycka om dig själv så mycket
så att du inte accepterar våldet längre.

Bifogar nedan tre aktuella artiklar som handlar om mäns
våld mot kvinnor:

http://www.svt.se/opinion/article2543006.svt

”Det kallas kvinnohat och dess upphov kallas patriarkat”

13 december

Foto: Victor Lundberg / TT

”Hur ska vi förstå mäns våld mot kvinnor som ett ofantligt utbrett samhällsproblem när det ständigt beskrivs som extrema fenomen?”, skriver Unni Drougge.

Varje kvinna vet exakt när det är läge att vara rädd för en man. Förändringen
sker blixtsnabbt och ger henne kalla kårar.

I det ögonblicket vet hon att ingenting därefter blir som förr. Den här julen kommer
många kvinnor att överraskas av sanningens ögonblick.

Högtider med positiva förväntningar lämpar sig nämligen särskilt väl för att låta
masken falla, gärna i sällskap med tomten. Ett vackert inslaget paket med lyxiga
underkläder kan likaså bädda för ett bryskt uppvaknande.

Sanningens ögonblick kräver dock inga knytnävar. Grovt våld har en lång
startsträcka, så hårdhandskarna behöver inte plockas fram förrän senare.

Till att börja med kan det räcka med att slå sönder en efterlängtad julstämning
som kvinnan förberett i veckor. Då håller sig också lagens långa arm utom räckhåll.

För vad ska polisen göra åt en man som bara vält omkull ett julbord under ett av
alla de gräl som hör julen till, eller hånat sin sambo för att hon såg tjock och
klumpig ut i de sexiga underkläderna han gav henne i julklapp?

Hur ska polisen kunna tro på att han tvingade henne till sex när hon själv
klätt sig i det nya raffsetet?

Nej, kvinnan som just drabbats av sanningens ögonblick vet sällan vart hon ska
vända sig, och efterhand börjar hon tro att mannen har rätt i att hon inbillar sig saker.

Allt hon vill är att förstå varför han hatar henne så.

Att vilja förstå är hon för övrigt inte ensam om. Omvärlden tycks aldrig tröttna på
att försöka lösa gåtan bakom manliga våldsverkares illdåd.

Vare sig de heter Sture Bergwall, Charles Manson eller Ted Bundy studeras de
med samma närsynta fascination, vilket genererar långa rader av böcker och filmer
om deras liv.

Medierna betraktar med förkärlek mäns våld mot kvinnor som dramatiska,
isolerade händelser, där tonvikten läggs på fall med dödlig utgång eller på
smaskigt skildrade våldtäkter där gärningsmän och offer är obekanta med
varandra.

Hur ska vi då förstå mäns våld mot kvinnor som ett ofantligt utbrett samhällsproblem
när det ständigt beskrivs som extrema fenomen?

Hur ska en kvinna kunna förstå att elaka ord, spottloskor eller förnedringssex i den
äkta sängen är förstadier till det dödliga våld hon läser om i tidningarna?

Istället kryper mannens hat innanför skinnet på henne tills hon börjar hata
sig själv. Och det är detta självförakt som gör att kvinnor stannar kvar i farliga
relationer.

Under julen kommer kvinnojourerna som vanligt att bli överfulla. Många av de
stödsökande kvinnorna har utstått hugg och slag i åratal, kanske i decennier.

Många har säkert också i det längsta hållit fasaden uppe, försökt förstå varför han
slår och hoppats att han åter ska bli den man de en gång älskat om de bara ändrar sig
ännu lite till för att förtjäna hans kärlek.

Men egentligen såg de sanningen redan första gången då hatet lyste ur hans
ögon, sanningen som varenda jourkvinna känner till: att kärleken dog exakt
vid den tidpunkt då den förvandlades till rädsla och att den aldrig någonsin
kan återvända.

Detta är vad jag vill säga till alla kvinnor och tjejer som just den här julen kommer
att få uppleva sanningens ögonblick. Han hatar dig inte för vad du gör, utan för vad du är.

Det kallas kvinnohat och dess upphov kallas patriarkat, mer finns inte att förstå.

Och den som skrämmer dig kan inte älska dig, liksom att du inte kan älska den som
skrämmer dig.