Växternas Värld Del 8 Hur blommorna pollineras

Till skillnad från djuren kan ju växterna inte ströva omkring och söka en lämplig partner. De måste istället förlita sig på att yttre krafter skall transportera frömjölet åt dem. De viktigaste hjälpmedlen i det sammanhanget är vattnet, vinden och djuren.

Vattenpollinering
Algerna hör till de få växter som är specialanpassade för vatten pollination. Här spelar ju färgen ingen roll när det gäller att få frömjölet förflyttat så de vattenpollinerade algerna är ofta oansenliga. Andra vattenväxter håller sig däremot med blommor som sticker upp ovan vattenytan och är vind och djurpollinerade.

Vindpollinering är mycket vanlig. Här spelar ju färgen inte någon roll så de vindpollinerade växternas blommor är ofta små och inte så färgrika. Hur många av oss har alls lagt märke till ekens, askens eller bokens blommor? Ändå är många av dessa små blommor mycket vackert tecknade och milt färgsatta trots att färgen inte har någon uppenbar uppgift.

I en del fall såsom till exempel hasselns hanhängen bär de vindpollinerade blommorna så mycket frömjöl att man knappt kan se deras färg. Vartenda sådant pollenkorn är så litet att det blir osynligt för oss så snart vinden tagit det. Men gudarna ska veta att de här små kornen ändå kan bevisa sin existens för allergikerna!! många av dessa framkallar som bekant hösnuva.

Djurpollinering
De växter som utnyttjar djur som pollenbärare måste kunna locka till sig de djur de behöver och använder därför färger för att skapa signaler som avtecknar sig tydligt mot den gröna eller bruna bakgrunden. Därtill måste det också finnas något som får pollinatörerna att frivilligt söka sig till dessa blommor. Därför håller sig dessa blommor med lockbeten i form av något ätbart antingen frömjölet, nektar eller andra ämnen.

Nektaren är en vätska som innehåller enkla sockerarter och därmed är en rik energikälla för besökande djur. Vissa slag av nektar är giftiga eller illasmakande och det har visat sig att växterna i en del fall kan hålla fjärilar borta på detta sätt så att de inte stjäl nektaren från sådana blommor som pollineras av bin.

Men växten behöver ju också någon metod att föra över frömjölet till de pollinatörer som lockas till dem så att det kan föras vidare till märket på nästa blomma djuret besöker. Därför är de nektarier där nektaren alstras strategiskt utplacerade på så sätt att besökaren måste komma i kontakt med både ståndarna (som ju alstrar frömjölet) och märket (som tar emot det) när den söker efter nektarn. Dessa nektarier sitter på olika ställen i olika blommor.

Ibland kan nektar som reserverats för speciella pollinatörer stjälas av andra insekter som tagit sig in till nektariet genom att bita sönder blomman. Detta innebär att besökaren aldrig kommer i beröring med pollinationsmekanismen. Ofta finner man små prydliga hål längst ner i botten på rörformiga blommor som vittnar om att ett djur stulit deras nektar utan någon motprestation.

Även själva frömjölet kan ätas och utgör ofta också det ett lockbete för djuren, även om en del naturligtvis alltid måste lämnas kvar för att befrukta äggen. Det innehåller fett, kolhydrater och proteiner i olika proportioner och är mycket näringsrikt. Även vi människor äter ju en del pollen dels tillsammans med nektarn i form av honung och ibland i pillerform, piller som påstås ha föryngrande egenskaper.


Fortsättning följer ........ häng gärna med :)