Växternas Värld Del 5 Fotosyntesen

Den viktigaste av alla växtfärger ja egentligen den viktigaste färgen överhuvudtaget är ju som nämnts tidigare klorofyllets gröna. Det är detta pigment som utnyttjar solskenet och tämjer dess energi, så att det hjälper till att alstra de kemiska ämnen och det syre som bär upp allt liv på jorden.

Genom fotosyntesen omvandlas alltså en del av detta ljus till kemisk energi. På detta sätt fångar och utnyttjar vår planets växter i genomsnitt cirka 0,2 %  av den solstrålning som når jordytan.

Detta upptagande av solenergi kan bara ske i de celler hos de gröna växterna som innehåller klorofyll (några undantag finns som jag inte tar upp här). Vid fotosyntesen fångar klorofyllet in solskenets energi och utnyttjar denna för att bryta ner vatten i dess båda komponenter väte och syre och bildar energirika föreningar.

Vätet förenar sig med andra kemiska ämnen i växterna, men en stor del av syret återgår till atmosfären, eftersom växterna inte har användning för alltsammans. Sedan använder växterna de kemiska ämnen de skapat för att omvandla koldioxid till kolhydrater och andra organiska ämnen. Dessa sprids och används både till deras fortsatta växt och bildandet av frukter och frön. På så sätt kan de gröna växterna med solljusets hjälp bilda alla de kemiska föreningar de behöver av koldioxiden i atmosfären, vatten och de små mängder mineralämnen de tar ur jorden.

Fotosyntesens viktigaste biprodukt, syret är av allt överskuggande betydelse för alla andra levande varelser och är det ämne som ju har möjliggjort livet på land. Och det är växterna som ensamma har åstadkommit det mesta av det syre som ingår i jordens atmosfär. Blågröna alger i världshaven alstrade syre redan för ca tre miljarder år sedan. Därmed började syrehalten i atmosfären långsamt öka och till slut kanske för ca 450 miljoner år sedan började växter också uppträda på land.

Den kemiska växtenergin i form av gröna växter är grunden för allt liv på vår planet. Alla  andra organismer, såsom djuren och svamparna kan inte tillverka de näringsämnen de behöver med ljusets hjälp. Istället utnyttjar de den kemiska växtenergin på andra sätt. En del växtätare äter de gröna växterna direkt. Många djur (inklusive människan) lever på både växter och andra djur och kallas därför för allätare.

Växterna tjänar livet till och med efter sin död. Tillsammans med ruttnande djurrester tjänstggör de som näring åt en lång rad nedbrytande organismer, olika sorters smådjur, svampar och bakterier och eftersom de växtsubstanser vi djur äter kan utnyttjas effektivt endast om de förenas med syre i kroppen, är vi alltså dubbelt beroende av växterna: de ger både råmaterialet och det syre som frodas för att deras energi skall kunna frigöras och uprätthålla livet i andra organismer.


Fortsättning följer ........ Välkommen åter! :)