Många flugor är viktiga pollinatörer. De flesta i denna grupp saknar förlängda mundelar och kan suga nektar bara ur sådana blommor som är platta, lätt konkava eller formade så att nektarn är lätt åtkomlig.
Rent allmänt sett söker sig flugorna till blommorna mera för nektarns skull än för pollenets, men det finns dock åtskilliga arter för vilka pollenet är ett viktigt inslag i dieten. Även om de söker sig till blommorna för nektarens skull, pollinerar de ju inte sämre för det.
De blommor som har lätt åtkomlig nektar är ofta vita, skära, gula eller gröna till färgen och ospecialiserade flugor visar förkärlek för dessa färger. Murgrönan, Björnlokan, Smörblommorna och Hagtornet är exempel på flygpollinerade växter.
En del purpurfärgade och blå blommor är också flugpollinerade, men eftersom dessa blommor ofta döljer sin nektar är det bara flugor med mer specialiserade mundelar som kan nå denna näring. Men naturligtvis som alltid är situationen i verkligheten mer komplicerad än så, eftersom dessa specialiserade flugor också besöker de enklare blommorna och de mer komplicerade blommorna inte alltid är blå eller purpurfärgade.
Svävflugans stora, sammansatta ögon buktar sig kring huvudet och ger ett mycket brett synfält. Svävflugorna lockas på långt håll till blommor med starka färger. De förtär både nektar och frömjöl, och de flesta av dem söker sig till blommor där nektarn är lättåtkomlig.
Svävflugorna hör dessutom till de specialiserade arter som har lång tunga och kan nå ner till den dolda nektarn. De har fått sitt namn av det faktum att de kan sväva praktiskt taget stilla i luften. De tar nektar från blommor som te-veronikan (blå), tistlar (purpur) och blåklockor (blå).
Till de allra mest specialiserade blomflugorna hör Humleblomflugorna, som fått sitt namn av att de är så lika humlorna. En del av dessa har över 10 mm långa mundelar och kan alltså pollinera blommor som döljer sin nektar ganska djupt, som tex ängsviol, revsuga, gullviva och jordviva.
Det sägs ju ofta att flugor dras till små, glittrande föremål och man har kunnat påvisa att åtskilliga flugarter sätter kurs mot glittrande droppar i samma ögonblick de kläcks.
Många blommor lockar till sig flugor genom att efterapa färgen och lukten av ruttnande kött. Dessa blommor är ofta mattbruna, purpurfärgade, gula eller fläckiga och som sagt imiterar gärna kadaver, variga sår eller ruttnande kött.
Många köttätande flugor föredrar normalt gult och apelsinfärgat, och väljer tydligen bruna, purpurbruna eller svarta blommor endast om dessa samtidigt avger en stank som från exkrementer eller ruttnande kött. Både färgen och stanken ökar i intensitet in mot blommans mitt, och lockar alltså flugorna till de fortplantningsorgan där pollinationen äger rum.
De köttiga asblommorna i Afrika och Sydasien har blommor av denna typ som är så övertygande att flughonorna lägger ägg i dessa. När larverna sedan kläcks är de dömda att svälta ihjäl, eftersom det inte finns någon näring åt dem.
En del växter kan direkt fånga in de pollinerande flugorna och tvinga dem till kontakt med märken och ståndarknappar, också här spelar färgen en viktig roll, eftersom flugan måste lockas in i växten om fällan skall kunna fungera.
Fortsättning följer ...... häng gärna med ...... :)
